”Utfrågning av en person”

Jag ska intervjua min kompis. En kväll har jag ringt till min kompis, för att jag ville få träffa henne om det var möjligt. Hon har svarat:

    - Ja, du kan komma till mig i min lägenhet.

Då gick jag dit, och det var för första gången som jag var hos min kompis. Jag kände mig lite nervös och vi satt i vardagsrummet och det var kallt och snö ute. 

     -Vad jobbar du med? frågade jag.

     - Jag jobbade som en ekonom i mitt hemland, svarade hon.

     - Har du jobbat i ditt hemland? Hur länge har du jobbat? 

     - Jag arbetade i 9 år och jag kände mig glad, när jag arbetade med siffrorna.

- Vilken utbildning eller erfarenhet behöver man?

    - I mitt hemland tänker de inte på utbildning, de tänker på    erfarenhet. Jag arbetade med att fakturera och löneutbetalningar.

     - Jobbar du i Sverige?

     - Jag arbetade som en ekonom. 

     - Har du haft fast anställning eller timanställning?  

     - Jag arbetade som timanställd, men här i Sverige får man knappt  fast jobb som en ekonom. 

     - Vad gör du nu varje dag?  

     - Jag börjar på en ny kurs som kallas svarjobb och jag går varje dag. På den här kursen fick jag ett nytt jobb tillfälligt. Men det är bättre än att man sitter hemma utan att jobba tycker jag.

     - Vad tänker du om ditt yrke i framtiden? 

     - Jag hoppas att jag skulle kunna hitta ett fast jobb i Sverige, för att jag trivs mycket bra i Sverige och jag skulle vilja bo hela mitt liv här. 

Diman

Rugby

Rugby skapades av en 16-åring, William Webb Ellis. Under en fotbollsmatch 1823 tog han upp bollen och började springa med denna i famnen. I rugby användes inga skyddskläder. I rugby kan man spela 7 och 15-manna. Jag spelar själv rugby på sjumanna och tycker det är en manlig sport. Nu ska jag intervjua en spelare som spelar för Borås FC rugby.

Han heter Serjdan och är19 år gammal. Han går i Borås praktiska gymnasiet, läser mark- och anläggning. Han tränar styrketräning för att hålla sig i form.

”Hur blev det att du valde detta intresse (rugby)?”

”För ett år sedan var det skolmästerskap för rugby. Allt började med skolmästerskap”, säger Serjdan. Han ville inte vara med först, tyckte det var för farligt men en bra vän övertalade honom att de skulle vinna hela turneringen så han spelade för första gången. De vann hela turneringen.

Det var en spännande match, de var tvungen att vinna sista matchen. De kunde inte göra oavgjort eller förlora för att då skulle det andra laget vinna hela turneringen. Till sist vann de hela turneringen och tack vare honom som gjorde sista målet för laget, säger han.

 Han började tycka om rugby efteråt och han fick spela på kanterna. Eftersom han är väldig snabb så bestämde tränaren att han skulle spela kanter. 

"Det är fortfarande farligt men jag  anser att jag kan det bra och ska självklart fortsätta med det", säger han.

Vi sitter i Norrbys gym ( Hälso) och jag säger vi tar en paus.

Han går för att hämta två koppar te, medan jag kollar noga på pappret om jag har de viktiga saker i pappret.

Vi fortsätter med intervjun och Serjdan berättar om båda matcherna som han fick spela. Första matchen var en riktig match i Växjö, där vann de. Det var en bra känsla att spela.

 Andra matchen var det i Kalmar, där spelade han inför 10 000 folk. Den känslan kan han inte glömma bort eftersom när man står där och det är ganska många som kollar på dig, så känner man sig ganska grym och man vill visa sig att man kan spela, säger han.

Alltså, han vill gärna spela i många år men man vet ju inte vad som kan hända, han kanske börjar i högskolan och måste till en annan stad. Hans favoritlandslag är All Blacks ( Nya Zealand), säger han.

Till sist är vi klara med intervjun och jag tackar honom för att han tog sig tid med mig och han säger: "Det är dags att träna nu." Han går till omklädningsrummet för att byta om och jag lämnar honom i frid. 

                    mehdy

Tröttnade på att skriva flera blanketter med arbetsansökningar

”Det är svårt att få jobb i Sverige, ännu svårare är det när man är invandrare. Det hjälper inte heller om man har betyg”,  säger Susam. 

Det var en onsdag på sportlovet runt kl. 4 och det snöade mycket. Jag åkte till Göteborg för att träffa Susam. Det var jättekallt ute samt alla vägarna var vita. När jag anlände dit som jag skulle träffa Susam, stod en mörk stilig kvinna som har svart hårt, sneda ögon och lukter gott. Jag mötte Susam framför sin klädbutik i Göteborg. Därefter intervjuade jag henne. Jag frågade henne, hur hon fick affärsidé och kunde starta eget?

Susam är en 38-årig, eritreansk kvinna som kom till Sverige för 6 år sedan. Susam säger att hon hade blivit beviljad uppehållstillstånd efter kort period. Därefter började hon lära sig svenska som andraspråk, där läste hon i 2 år. Under de 2 åren kämpade hon också att få jobb för att hon inte hade tillräckligt med ekonomi. Då var hon tvungen att leta efter deltidsarbete och hon skickade många ansökningar till olika företag och arbetsgivare, ändå lyckades hon inte med det. Hon berättade också att när hon upphörde med sina studier för gymnasiet ångrade hon sig för den tiden som hon misslyckades att finna ett arbete. Detta gjorde henne mer förkrossad och hon kunde inte fortsätta till skolan fastän hon hade ett intresse att bli läkare, men hon orkade inte. Plötsligt upptäckte hon en bra ide att öppna en afrikansk klädbutik så att hon bli själv arbetsgivare och hon skulle inte behöva skriva mer ansökan hos någon. Detta gick i uppfyllelse och hon är framgångsrik idag som äger tre stora afrikanska klädbutiker.

Nu är vi i en av hennes stora butiker och jag ser de fina och mjuka afrikanska, kläder.

    - Susam, hur trivs du med din handel?

– Jag trivs verkligen jättemycket.

– Från vilket land får du dina varor? 

-  Eritrea och Kenya. 

– Som jag märker du har nästan av alla afrikanska, kläder. Är de kläder från ethiopiska kultur kläder? 

– Ja

   – Jag kommer ihåg att de har vita färger och avsides har de gula ränder. 

Jag går genom olika hörnen och betraktar olika saker. 

     – Kan vi ta lite påse?

Hon har gett mig en kopp kaffe och det smakade jättegod. 

     - Jobbar du här ensam. 

     – Nej. Jag har två kvinnor som är anställda hos mig. 

     - Jag vill gärna titta lite till lokalen?  

     – Jajämen

En stor, fin och röd krukväxt står i fönstret och i andra hörnet ligger två stora, gröna 

krukväxter. 

    - Du har ganska mycket krukväxter? Gillar du?

    – Ja, de är bra för ögonen och hjälper mot huvudvärken när man luktar på.

    – Jaså. Din lokal ligger på ett naturligt ställe. Varför har du valt den platsen? 

    – För att jag vill hålla mig frisk och fräsch så att jag inte bli sjuk. När det är mycket folk 
   och många bilar bli man tröt i hjärnan. 

    - Hur känns det just nu att du har startar eget?  

    - Det finns massor av positiva saker att man har eget. Förutom att man måste ta mycket ansvar för sig själv. 

B R H   19-02-2013

En del av mitt liv är jobb

Jag har intervjuat en 20-årig tjej som jag inte har känt. Vi bestämde oss att träffas på hennes arbetsplats. När jag tittade ut genom fönstret såg jag att det var redan mörkt fast klockan bara var 16:00 och det snöade väldigt mycket där ute. Vädret var inte fint när jag var där. Medan jag väntade på henne tittade jag runt i restaurangen, då såg jag att det var lång kö i kassa. Då tänkte jag hur orkade personalen som jobbade här när det var mycket folk. En timme innan hon började jobba kom hon till mig då satte vi oss i matsalen vid fönster.

”Min princip är att jobb är en del av mitt liv. Att arbeta tycker jag om för att jag får allt vad jag vill ha. Jag är mycket stolt på mig själv när jag använder mina egna pengar och jag vet hur svårt det är att få pengar”, sa hon några ord innan jag började intervjua henne. Först frågade jag om hur hon fick jobb. ” Jag sökte det här jobbet via Mc Donald´s hemsida. Sedan lämnade jag CV och personliga brev till restaurangchef. Restaurangchefen tycker att jag har haft mycket erfarenheter på olika restauranger som jag har jobbat innan. Jag blev anställd som provanställning i två månader” , svarade hon och log mot mig.

Jag frågade henne om hur hon trivs på arbetsplatsen och hur hon trivs med hennes arbetskollegor.
”Det är svårt att hitta ett arbete som man älskar. Det är så klart att jag älskar mitt jobb och jag trivs mycket bra på arbetsplasten. Eftersom jag har nästan 100 arbetskamrater kan jag inte säga exakt hur jag trivs med dem. Jag kan bara säga det som jag vet att en del är snälla och hjälpsamma och somliga människor är inte det.”

Hon svarade när jag frågade henne om vad hon gör i sitt arbete.
”Ibland står jag i köket, matsalen eller kassan. Det är olika roller jag har i mitt jobb eftersom jag har lärt mig mycket. Det är min arbetsledare som bestämmer vilken plats jag ska vara.
När jag börjar och slutar jobba och hur länge jag jobbar varierar eftersom jag går i skolan och jag jobbar sällan. Det står på schema vilken dag och tid jag jobbar. Det kan vara ett långt eller kort arbetspass t.ex. 8 timmar eller 4 timmar per dag.”

Jag var nyfiken på hur mycket hon tjänar i timmen och hur länge hon jobbat på Mc Donalds så jag frågar henne.

”När jag började fick jag 89 kr/h. Jag tyckte jag att det var inte mycket medan de andra fick högre lön än mig för att jag var under 20 år och de andra äldre än mig. Förra månaden fick jag lönehöjning till 109 kr/h för att jag fyllde 20. Jag tyckte att det var ganska bra betalt. Jag har jobbat 8 månader 6 dagar och 10 sekunder och jag tänker inte fortsätta jobba här hela mitt liv för att det är väldigt stressigt jobb och tjänar inte bra lön. Även om jag älskar det här jobbet klarar jag inte att jobba med stressigt jobb när jag blir gammal”. svarade hon.

”Tack så hemskt mycket för att du delar din tid för min skoluppgift. Lycka till med jobbet”, säger jag innan hon börjar jobba snart. Egentligen vill jag ställa mer frågor till henne men tiden går så fort och hon börjar jobba snart. Det är dags att avsluta intervju. Jag hoppas att någon gång får jag intervjua någon i olika yrken för att jag är nyfiken på hur de jobbar. 

Sukit Kongklom

15 år och brinner för konst

Nastaran var 14 år gammal när hon började måla seriöst, dock har hon aldrig tagit någon kurs. Hon har haft intresset för konst sedan hon var 4 år gammal. Nastaran lärde sig tekniker genom att googla i google.

Vi sitter runt ett bord i ett litet mysig bibliotek i mitten av stan. Det är tyst och lugnt här, en bibliotekarie går fram till bokhyllorna och ser till att alla böcker ligger rätt till.

- Den känslan jag får när jag håller penna och börjar måla är nästan obeskrivligt. Jag målar hela tiden, men mestadels när jag är arg, ledsen eller uttråkad. För då brukar jag få känslor som inte går att sätta i ord, då målar jag dem på pappret istället. Det lugnar ner mig säger hon och ler.

På bordet ligger några av Nastarans teckningar. Det är mestadels portätt, men man hittar även bilder av andra saker bland porträtten.

- Jag brukar måla porträtt, men ibland målar jag annat också. Det beror helt enkelt på vad jag känner för att måla. Men jag tycker om ansikten, det är nog därför jag målar det oftast. Det är otroligt hur olika vi människor är i ansiktet, men ändå lika, säger hon lite fundersamt.

Nastaran är 15 år gammal, men redan som 15-åring har hon stora drömmar om sitt framtid. Hon vill bli läkare när hon blir äldre.

- Anledningen till att jag vill bli läkare, är att jag vill rädda liv! Tänk vad skönt det vore att komma hem efter en lång dag i jobbet, medveten om att man precis har gjort någon glad. Eller kanske räddat ens liv.  Jag skulle vilja ha kvar konst som ett intresse och inget jobb. Men kanske lyckas jag sälja några tavlor i framtiden? säger Nastaran lite fundersamt. Man kan höra glädjen i hennes röst när hon pratar om sina drömmar.

Klockan är 15.20 en vårdag. Man kan höra regndroppar slå på fönstret.  

- Jag började måla för ett år sen, då jag var 14 år gammal. Det som fick mig att måla var först och främst mitt eget stora intresse för konst/måleri. Men även den känslan jag fick när jag målade. Det var som en helt annan värld. Jag kunde rita ner mina känslor. Känslor som är svåra att säga med ord, säger hon och tar bort sitt bruna hår från ansiktet.

Nastaran går fram till en bokhylla, letar efter en bok, hittar den och sedan kommer tillbaka. Hon räcker fram den och ler.

- Förutom konst har jag stora intressen för massa annat också. T.ex, att sjunga, spela piano, läsa fina böcker, träna och spendera dagar med kära och nära. Dessa saker är i princip vad jag gör i bästa fall, på en helgdag, säger hon och ler glatt

Farima Hashemi

Man måste ha ett mål i livet

Vi Kollar genom fönstret tyst och lätt utan att väcka någon uppmärksamhet och i samma ögonblick frågar jag ”Fotboll måste vara nummer ett för dig”? Fotboll för henne är allting, den ger känsla av en fågel som flyger utan hinder. När hon trampar på planen känns det som om hon äger världen. 

Nu kommer vi in i Viskans entré och där sitter många folk som pratar med varandra om olika saker. Vi går fram till kassan för att köpa två koppar kaffe. Vi sitter ner vid ett bord som ligger nära fönstret. Nu tänkte jag ställa några frågor till min vän som spelar fotboll. 

När började du komma igång med fotboll? 

- Jag kom till Sverige 2007. Jag visste ingenting om fotboll men jag såg att mina kusiner spelade fotboll. Jag tyckte om det men i mitt hemland hade tjejer ingen inflytande över sport över huvud taget. Dock, när jag kom till Sverige såg jag killar från Somalia, Kosovo och Afghanistan som spelade fotboll som jag började bli ganska förälskad i. Jag vågade inte gå ut och be om jag kunde få vara med, men sedan dess bestämde jag mig för att spela. Då började jag utveckla mig enormt med de killarna för att de hade olika fotbolls bakgrunder. 

Vad har fotboll för betydelse för dig?

– Det har stort betydelse för mig för att det är en del av mig, när jag spelar fotboll känner jag mig fri och jag får stort självförtroende. 

Vad tycker dina föräldrar om att en tjej spelar fotboll?

– De säger inte mycket om det. Innan jag fyllde 18 år var de emot det för att de sa nej du kommer inte att bli något i framtiden det är bara slöseri av tid. Men nu när jag är myndig så bestämmer jag över mig själv i stort sett. 

Hon är bara 18 år gammal och har framtiden framför sig. Redan nu har hon gjort stora insatser. Enligt Huwaida vill hon bli en fotbolls-proffs i framtiden och hon önskar att träffa Cristian Ronaldo i Portugal. 

Jag undrade hur hon kan passa studier och träningen. 

–Eftersom jag har 3 gånger träningar per vecka försöker jag plugga under helgen för att undvika de läxor som sker under dagen. Därefter ställer jag en sista fråga för att tiden rinner ut och för att hon har träning efter det. 

Vad krävs det för att bli en duktig fotbollsspelare? Några råd till ungdomar?

– Först och främst krävs det att man är tålmodig, ambitiös och brinner för det. Ge aldrig upp för att det kommer att bli tufft du kommer att bemöta människor som vill trycka ner dig och vill inte det bästa för dig. 


Sandra Gorgees

Fler reportage!...

Nu har vi kommit igång med att lägga ut gruppens reportage. Vill du läsa ännu fler texter bör du dessutom besöka "Språkutvecklingsbloggen"!

http://gruvsva.blogspot.se/